|
|
Urban Jönsson
Spexhistoria Texten nedan är hämtad ur programbladet till 1996 års Blekingespex Kleopatra. Ordet "Spex" kommer av spektakel. "Omne enim spectaculum sine concussione spiritus non est" sade Tertullianus, varje offentligt spex upprör själen. Det studentikosa spektaklet har rötter från medeltidens djäknespel, men spex i modern bemärkelse började spelas i Uppsala på 1860-talet. Spex är, enligt Nationalencyklopedin, ett parodiskt lustspel med sånginslag, länge främst odlat i studentkretsar. Andra definierar det som ett hafsigt framförande av en skara punschbeskänkta ynglingar, som iförda lösskägg eller lösbröst, under utstötande av diverse oartikulerade improvisationer, varvade med falsksång av imponerande omfattning, endast lyckas framställa ett fulländat kaos. Det äldsta bevarade spexet hade titeln gemensam med årets roman från Salman Rushdie, det hette nämligen "Morens sista suck" och kom 1865. Offenbachiaderna inspirerade, och eftersom lärosätena enbart hade manliga studenter, kom alla roller att spelas av män. Det är en tradition som många spexföreningar håller vid liv, främst på grund av den komiska effekten, men vi har i Blekinge Studentkårs Spexsektion gått ett steg längre. Om en komisk effekt uppnås av män i kvinnokläder, måste ju effekten bli s.a.s. dubbel om kvinnliga studenter får spela män. De spexföreningar som på detta sätt skapat jämställdhet mellan könen plägar stava konstformen Späx. En annan egenskap hos ett späx är en kontinuerligt framskridande handling, ofta med utgångspunkt från någon historisk eller litterär person eller händelse. Handlingen avbryts med vissa mellanrum av sång- och dansnummer, som i en bättre musikal. Därvid används befintliga melodier ur den klassiska eller populära repertoaren, som försetts med nypåfunnen text för att passa in i den omgivande dialogen. Den verkliga historien parodieras så gott som alltid, och anakronistiska inslag finner väl sin plats i varje äkta späx. För att ett späx ska finna sin fulländning krävs det att ni, kära publik, bidrar med era strån till stacken. Om ni ser eller hör något på scenen som verkar roligt, eller svårt, eller alldeles obegripligt, uppmanas ni å det bestämdaste att applådera och ropa ”Omtag, omtag” i korus. Det kan då hända att ni får se den senaste scenen en gång till, kanske till och med ännu roligare, svårare eller obegripligare än första gången. Efter femte eller sjätte omtaget finns det praktiskt taget inga gränser för vad som kan hända. Spexsektionens ledning ansvarar inte för följderna. I Ronneby spelades det första studentspexet i november 1990. Det hette Gutenberg - Ett Typiskt Spex, och var ett beställningsverk till invigningen av Soft Centers etapp III. En repris gavs i juni 1991. Det första späxet som den nuvarande spexsektionen producerade var Karl XII, 1993. Året därpå var det dags för Marco Polo, och förra året avverkades Nils Dacke. Vi har därmed kommit fram till årets späx, Kleopatra, och kan alltså celebrera ett slags femårsjubileum. Det är vår förhoppning att traditionen ska fortleva länge ännu även i Blekinge. ”Men man hoppas att barna, ändå får ett glas öl”, som Hasse å Tage sjöng. Till sist ytterligare en gammal romersk sentens, den här gången av Cicero: "Nemo spexat sobrius, nisi forte insanit" (lätt reviderat av Henricus, spexgeneral emeritus). Ingen spexar nykter såvida han inte är galen. Om årets upplaga av späxaktörer är onyktra eller bara galna kan nog anses gå på ett ut, och överlämnas därför åt den bästa av publiker att själv avgöra.
Copyright © 1996-2007 Urban Jönsson |